DeVille ovanlig i Sverige

[fredrik_rr]

Hej gott folk

Befinner mig i USA i höst, och kör för närvarande en Chevy Suburban -99 som jag börjar tröttna på.

Är väldigt sugen på att uppgradera till en DeVille 2000-2004, och sen ta med den hem till Sverige.

Men denna bilen verkar vara ganska ovanlig om man jämför med Sevillen, kommer jag kunna sälja den hemma i Sverige eller är den iskall?

Det lutar väl åt en DHS, gillar rattväxeln då det ger den rätta amerikanska känslan

[Oscar P]

Hej gott folk

Befinner mig i USA i höst, och kör för närvarande en Chevy Suburban -99 som jag börjar tröttna på.

Är väldigt sugen på att uppgradera till en DeVille 2000-2004, och sen ta med den hem till Sverige.

Men denna bilen verkar vara ganska ovanlig om man jämför med Sevillen, kommer jag kunna sälja den hemma i Sverige eller är den iskall?

Det lutar väl åt en DHS, gillar rattväxeln då det ger den rätta amerikanska känslan

Du är förmodligen inte ensam om att tycka precis så! Så därmed finns säkert en beg. marknad. Problemet är att hitta en köpare precis när man ska sälja. På sitt sätt är det lättare med dussinbilar, å andra sidan så får man konkurrera med hundra andra på Blocket som har en nerkört vrak (och faktiskt insett det),som sabbar hela beg. marknaden pga lågt pris.

Det finns säkert de som föredrar en DeVille före en STS, och är beredda att köpa en mer udda bil - kanske rent av tycker det är extra kul. Men självklart så måste det röra sig om realistiska pengar.

Detta är bara min gissning.

[fredrik_rr]

Denna verkar ha stått hos handlaren sen slutet av 2009: http://www.blocket.se/kristianstad/Cadillac_De_Ville_Nothstar_305Hk_26990828.htm?q=cadillac+de+ville&cg=1020&w=3&st=s&ps=&pe=&mys=2000&mye=2005&ms=&me=&cxpf=&cxpt=&gb=&fu=&cxdw=&cxc2=&ca=17&l=0&md=th&sp=1&last=1&l=0

Men det verkar ju vara ett brutalt överpris på den med. (195' för en -04)

Ang. själva importen och registrerings besiktning:

Hur gör jag med baklamporna? Det är ju LED lampor som blinkar rött. Köpa nya EU-lampor av GM kostar väl skjortan..

Är det något mer som behöver byggas om?

[Jan Olsson]

Försäljningssiffror 1976:

Cadillac Deville 182159

Cadillac Seville 43772

De här siffrorna håller i sig under årens lopp (i väldigt ungefärliga samma proportioner).

Jag skulle vilja säga att Devillen är "dussinbilen" och att vi som kör Seville och Eldorado har uddabilarna.

Devillen är den största personbilbil GM har att erbjuda så den kan knappast kallas för representativ för storleken för en amerikansk bil men svenskarna är ett lustigt folk.

1976 däremot var Sevillen en "baby-Cadillac" fast det har ju hänt en del på 34 år...

Inget personligt nu, måste bara få ur mig lite galla över svensken i allmänhet

Först gnäller man över hur stora de amerikanska bilarna är, sedan köper man de största bilarna GM gör. Cadillac Deville och Escalade, Chevrolet Tahoe etc.

När såg man en Chevrolet Malibu av senaste modell ute på en svensk gata sist? Eller för den delen någon hybridbil från Saturn? Eller en Buick?

När svenskarna sen ska klaga på den usla kvalitén hos amerikanska bilar kan samma personer inte skilja på GM, Ford eller Chrysler som har kvalitét i just den ordningen.

Buick brukar ha något bättre kvalitét än Cadillac, Ford som koncern totalt är sämre än GM och Chrysler brukar ju göra bland de sämsta bilar som rullar här på planeten (Undantagen är Land-Rover, Kia och några andra).

Vad kör då svensken? Jo absolut mest ser jag Chrysler Neon, Vision, 300M och 300C blandat med några Crossfire och en jäkla massa Jeepar, Ford Probe ser man en del av också. GM bilar då?

Bortsett från SAAB (illa) och Opel (ännu värre) ser man bara Cheva pick-up:er..ja och Cadillac.

Inte undra på att svensken tror att alla amerikanska bilar är skit då just skitbilarna från Chrysler dominerar så hårt här.

Varför gör de då det? Strafftullar, samt ett lägre pris. Vi svenskar tror gärna att billigt = bra...

Tillbaka till ämnet:

Som alla vet så ska både Deville och STS läggas ner och ersättas med XTS.

STS:en som kom 2004 är nu "omodern" och Devillen som strängt taget inte ändrat sig mer än genom lite ansiktslyftning sedan 1990-talet är snudd på uråldrig.

STS har tyvärr blivit en parantesbil eftersom fokuset lagts på den nya och även den äldre CTS:en, vill man ha en uddabil till en billig penning ska man definitivt satsa på en STS av de senaste årsmodellerna, de har redan fått de största värdeminskningssmällarna och kommer att hålla ett stabilt högt andrahandsvärde (eller åtminstone tappa pris i lägre takt än andra bilar).

Devillen däremot som det finns massor av har vad jag tycker ett extremt högt begagnatpris här i Sverige.

Utrustningsnivåerna är i 3-4 steg på respektive modell och det finns några saker som är unika för STS och några som är unika för Deville.

Vill du ha en lättsåld bil ska du nog skaffa en Deville, den ger vad svensken tycker är representativt hos en amerikansk bil.

Vill du ha en udda bil som smiskar det mesta på gatan (alldeles bortsett från att det går att åka alldeles utmärkt behagligt på landsväg med god ekonomi) ska du ha en STS.

Inriktningen är också lite annorlunda. Deville är ofta en "fleet-car", särskilt de högre utrustade modellerna, de är anpassade för en avspänd, inte fullt så engagerad körning. Målgruppen är också företag och äldre människor.

Deville finns bara som FWD med 4-petad låda och då med 272 eller 290 hp.

STS med Northstarmotorn har 320 hp efter den nya effektnormen (som är ytterst konservativ), 6 växlar och ett spänstigare chassi.

Den är anpassad för lite yngre förmågor och för folk som hellre kör än åker.

Jag tänker på en försäljningsbroschyr för Cadillac från sent 1980-tal då man ser ett äldre strävsamt par dra iväg med sin Fleetwood med tillkopplad jättehusvagn (eller tattartermos som jag brukar säga) och man ser en Eldorado slingra sig fram längs en kurvig bergsväg. Texten lyder "Eldorado, for people that rather drive than ride"

[fredrik_rr]

Pratar vi om den Svenska marknaden är ju DeVille 2000-2005 en udda fågel, tror inte ens jag sett någon IRL hemma i Sverige.

Sevillen ser man ju däremot regelbundet.

Så åter till min fundering, kommer det ta flera månader att sälja en DeVille i Sverige?

Var och provkörde denna igår: http://www.autotrader.com/dealers/dda/detail.jsp?ct=u&address=73019&resultCar=284435369&dealership_view_name=bobmoorecadillacnorman&car_id=284435369&dealer_id=100004298

Fin bil, förutom några djupa fula repor på höger bakdörr/skärm. Samt att den är tokdyr...

[Jan Olsson]

Lokala variationer förekommer ju.

Jag ser hyfsat många Seville 98-03, någon enstaka Seville 92-97, aldrig en Eldorado, någon enstaka gång en CTS av den äldre modellen, några Escalade och ett antal Deville (både äldre och yngre), någon gång också en 04 eller framåt STS (Oscar kanske?) men det bevisar ju inget.

Gör man ett helt ovetenskapligt stickprov på bytbil.com ser man 20 st Deville till salu från åren 1990-2010, en enda Eldorado och ca 40 st Seville och STS.

Nu säljer bytbil.com bara bilhandlarbilar så de bilarna som ses här är ju endast nyare av blandade sorter och äldre som är i bättre skick än genomsnittet.

Jag tror inte att den är svårare att sälja än någon annan Cadillac, snarare lättare just enligt det resonemang jag körde tidigare.

Sådär, det var svaret. Ett tveklöst ja eller nej kommer du aldrig att få då det trots allt gäller en uddabil.

Resten kan i vanlig ordning läsas kursivt...

Hur eller hur får du ändå räkna med att ha bilen till salu i ett par månader.

Gott om snackare och förståsigpåare kommer att ge skambud med alla möjliga intressanta skitsnacksvarianter, har du däremot en Skoda får du som regel sålt fanskapet samma dag eller senast dagen efter, alldeles oavsett om avgassystemet är slut, rosten marscherar fram med en hastighet av en framskärm i månaden etc.

Några av mina personbästa kommentarer från presumtiva bilköpare är:

"Där är ett stenskott!" (sagt om min -88 års Eldorado som passerat 24000 mil...)

"O fan, jag har en bättringspenna i handskfacket..."

"Jag har en kompis som är bilhandlare, han sålde en Pontiac här om dagen, det är ju i princip samma bil och han sålde den för 24000:-" (jovisst, samma grundstomme, annan växellåda, inredning, motor, andra funktioner, andra finesser, ja egentligen ingen likhet mer än släktskapet i karossen)

"Du, jag vill inte sälja bilen till dig"

"Ta mitt nummer"

"Hellre parkerar jag den på gräsmattan framför huset och ser den rosta bort än säljer den till dig"

"Jag bjuder 20000:-" (sagt om min -93:a STS)

"Ta du dina 20000 och köp dig en Skoda istället" Idioten hotade med att polisanmäla mig till slut.

"Är bilen omlackerad?"

"Nej"

Då tackade han för sig och lade på! (Om min Eldorado som killen inte ens sett på)

"Jag bjuder dig 95000, du får 5000 nu och resten sen" (Invandrare från Malmö om min -93:a...)

"Men...vad händer om vindrutan skulle gå sönder?"

"Då får du ju en ny på försäkringen"

"Men...tar det inte tid?"

Det fanns då 7 st Eldorado som den jag hade i hela Sverige, det hade han själv tagit reda på. Varför bry sig om en uddabil om man bara ser problemen. Helst skulle han väl få bilen hemkörd fulltankad och klar med ett par hundratusen i bagaget för att köpa delar.

"Jag har en Audi A4 diesel som du kan få"

"Ej byte stod det i annonsen"

"Det är en -01:a"

"Alltså varför skulle jag vilja köra Audidiesel om jag kör Cadillac?"

(När jag skulle sälja Eldoradon)

Jag har som sagt kört Volvo innan, då var det mer så att köparen gick ett varv runt bilen, sparkade lite på däcken och så var det klart liksom.

För att nu inte folk ska tro att jag har något emot äldre människor eller för den delen äldre bilar så vill jag poängtera att veteranbilar är en sak, moderna bilar/bruksbilar något helt annat.

Några av mina bra vänner har för övrigt passerat 60-års strecket, dessutom vill jag själv ha en veteran i stallet i framtiden.

Det som gör mig trött är att oftast de människor som letar efter de udda fåglarna i nästa andetag inte anser att amerikanska bilar kan konkurrera med europeiska/japanska, go figure. Här snackar vi alltså om en gammal konstruktion som visserligen pyntats upp i inredning och i utrustning men faktum kvarstår.

Det är en modell som passerat sitt bäst-före datum. Gillar man den typen av bil ska man absolut köpa, men man ska inte gnälla över att bilen inte är konkurrenskraftig idag.

Tyvärr finns många (i Sverige) som menar på att en riktig Cadillac ska ha fenor alt. att man inte gjort en riktig amerikansk bil sedan 1972.

Det snacket är ganska tröttsamt. Hade Cadillac stannat sin utveckling 1972 hade de gått i konkurs redan på 1970-talet. Nu gör man bilar som kunkurrerar med världens bästa lyxsedaner. Bilar som har finesser och funktioner som slår det mesta, dessutom ändå ett eget utseende och en egen image. Då blir man trött när man får höra att "den låter inte som de gamla, det där ser ju inte ut som en Cadillac etc".

Det retar mig något enormt. Jag menar vem fasen ser skillnad på en Volvo eller en Ford? Eller en SEAT eller en Volkswagen? Cadillac sticker ut rejält i mängden men lockar ändå till sig fler än de blåhåriga damerna i Florida tack vare utvecklingen.